One year since...

Idag är det precis ett år sedan vi fick veta att Bertil hade/har en tumör på vänster sida av hans hjärna strax ovanför örat. Varför jag skriver hade/har är för att vid operationen den 24 februari 2008 i Lund, kunde de ta bort det mesta av tumören, men inte till 100%. Vid den här sortens hjärntumörer, Glioblastoma Multiforme, sitter det liksom trådar kvar (ungefär som en spindel) som inte går att få bort helt utan att kanske skada hjärnan. Utifrån dessa trådar växer det ut en ny tumör, men ingen kan säga när detta kommer att ske. Det kan gå snabbt och det kan ta ett till kanske tio år. Mycket frustrerande och nervpåfrestande för psyket, men ändå på samma gång ganska så överkomligt när man väl har accepterat situationen. Det bästa är att försöka leva så mycket som man brukar att göra.
Naturligtvis blir det mycket frågor, diskussioner och snack runt hans sjukdom, behandlingar, mediciner m.m. här hemma mellan oss två. Ibland kan jag bli riktigt irriterad eftersom han inte kommer ihåg från den ena stunden till den andra vilka mediciner han tar och vad de är bra för o.s.v.
Hans närminne är inte som det har varit, men däremot allt som hände för många år tillbaka kommer han ihåg mycket bättre än vad jag gör. Jag är jätte dålig på att komma ihåg vad som skedde för 10, 20, 30 år sedan. Däremot har jag ganska bra koll på nuet.
Även Bertils personlighet har ändrats ganska mycket de senaste åren. Han är envis till tusen och allt som han säger och gör är rätt, och alla vi andra kan ingenting enligt honom!!
Trots allt det som han har fått gå igenom det senaste året, så mår han ”oförskämt” bra. Det framgår kanske lite grann av bilderna här nedan. Det bästa han vet är barnbarnen, att få jobba med kroppen och att få vara ute i friska luften. Att ”ligga på soffan” är absolut inte hans grej. Det gör han bara om han är absolut tvungen, som vid en kraftig förkylningsinfluensa eller en maginfluensa, och naturligtvis när han låg nere i Lund och hade blivit opererad för sin tumör.
De flesta som genomgått både strålning och cellgiftsbehandling är nog ganska så dåliga både fysiskt och psykisk, men inte Bertil. Han tyckte till och med att han mådde bättre när han tog dessa giftpiller.
Vad Bertil än säger så har han ändå tacklat av en del det här senaste året, men det är ju inte så konstigt. Så nu får vi verkligen hoppas att det kommande året inte kommer att innehålla några komplikationer eller andra tråkigheter. Varje MR undersökning utan några som helst förändringar av tumören blir en enorm lättnad.

Today it’s exactly one year ago we got to know that Bertil had/has a tumor at the left side of his brain just above the ear. Why I write have/had is because at the surgery February 24, 2008 in Lund, they couldn’t remove the whole tumor at 100%. With this kind of brain tumors, Glioblastoma Multiforme, there are like threads left (like a spider) that can not be removed completely without perhaps damaging the brain. From these threads there will grow a new tumor, but no one can say when this will happen. It can go quickly and it may take one to perhaps ten years.
It's very frustrating and nerve-racking for the mind, but at the same time quite surmountable once you have accepted the situation. The main thing is to live as normal as possible. Of course, it has been many questions, discussions and talks about his disease, treatments, medicines, etc. here at home between us two. Sometimes I get really irritated because he doesn’t remember from one moment to the next which medications he takes and what they are good for, etc. His short-term memory is not what it has been, but everything that happened many years ago he remember much better than I do. I am really bad at remembering what happened 10, 20, 30 years ago. However, I have pretty good eye on the present.
Even Bertil’s personality has changed quite a lot in this recent year. He is very stubborn and everything he says and does is the right thing to do, and we, all others don’t understand a thing! Despite all that he has gone through this last year, he is doing "remarkably" well. It maybe appears a bit at the pictures above. The best thing he knows is the grandchildren, to work with his body and be in the open air. To "lie on the couch" is definitely not his thing. That he does only if he is absolutely compelled to do so, as if he has a severe cold or if he has stomach flu, and of course when he got the surgery in Lund a year ago.
Most people who have gone through both radiation and chemotherapy are probably quite poor both physically and mentally, but not Bertil. He said that he felt better when he took the “poison pills”. Whatever Bertil says, he has tackled off a bit this past year, but that’s not surprisingly at all.
So, we are now hoping for a new whole year without any complications or other bad things. Every MRI screening he’s doing without any grows of the tumor will be very relieving.

HOPE YOU WILL HAVE A NICE LIFE!